Vågar man säga det när väderprognosen säger att det ska komma snö om några timmar? ❄️
Vi har inte bloggat sen vi parade Biggie och Gizza och tyvärr som många redan vet så blev det inga valpar mellan dom. Gizza var dessvärre tom. Så är livet som uppfödare ❣️Det går helt enkelt inte alltid som vi vill, hoppas, planerar och drömmer. Men vi får se om vi gör ett nytt försök att para Gizza i framtiden eller inte igen 💝 Här hemma har livet återigen kommit först. Jennifer har haft väldigt många läkarbesök och hamnade tyvärr också akut på sjukhus igen väldigt dålig ett tag men är på banan igen. Vi tar en dag i taget här just nu allihop. Vi njuter av bättre dagar tillsammans! Våra hundar dom mår bra, Tokas rehab går framåt och hon bor ju hemma igen numera med Jennifer och Jamie i lägenheten. Det innebär ju mer motion, trappgång och även med på Jennifers jobb igen om dagarna. Men verkligen kul och se hur bra hon läkt efter sin operation och kämpar på. Rambo, vår älskade Rambo börjar bli en riktig gammelgubbe. Det märker vi verkligen av här hemma. Vi tar verkligen vara på varje sekund av honom och hans lek, glada och positiva stunder! Tänk om man ändå fick ha dom betydligt fler år till 💗
Och det med att det inte går som planerat. Ja det får vi erfara om och om igen ibland. För vi hamnade där även nu när Lea skulle paras. Vi åkte till den tilltänkta hanen, progesteronet sa att det var rätt dag. Han sa att det var rätt dag, Lea sa att det var rätt dag. Men kemin mellan dom var inte den rätta. Så vad gör man när man står där, jo man har en reserv hane. Och då det inte blev valpar mellan Gizza och Biggie så bestämde vi att Biggie blev får reserv nr 1 istället för reserv nr 2. Sagt och gjort. Vi styrde om kosan och många mil gör man som uppfödare oftast galen som man är för att det ska bli rätt. Vi har ju inte all tid i världen på oss och man missar inte gärna ett löp när det ibland är 9-12 månader mellan ett löp... Åh ja tur hade vi iallafall att dessa två fann varandra! Vi hoppas nu innerligt att vi har turen med oss på vår sida denna gång och att det ska resultera i valpar. Vi tror minst lika mycket på denna kombination som plan nummer ett. En reservplan ska vara så gott som lika givande som plan nummer ett annars finns det inte mycket vits med att ha en reservplan. Så vi är oavsett väldigt nöjda med att det ialla fall blev lyckade parningar som vi nu hoppas ska resultera i valpar denna gången. 💕 Biggie och Lea!
Vi har inte bloggat sen vi parade Biggie och Gizza och tyvärr som många redan vet så blev det inga valpar mellan dom. Gizza var dessvärre tom. Så är livet som uppfödare ❣️Det går helt enkelt inte alltid som vi vill, hoppas, planerar och drömmer. Men vi får se om vi gör ett nytt försök att para Gizza i framtiden eller inte igen 💝 Här hemma har livet återigen kommit först. Jennifer har haft väldigt många läkarbesök och hamnade tyvärr också akut på sjukhus igen väldigt dålig ett tag men är på banan igen. Vi tar en dag i taget här just nu allihop. Vi njuter av bättre dagar tillsammans! Våra hundar dom mår bra, Tokas rehab går framåt och hon bor ju hemma igen numera med Jennifer och Jamie i lägenheten. Det innebär ju mer motion, trappgång och även med på Jennifers jobb igen om dagarna. Men verkligen kul och se hur bra hon läkt efter sin operation och kämpar på. Rambo, vår älskade Rambo börjar bli en riktig gammelgubbe. Det märker vi verkligen av här hemma. Vi tar verkligen vara på varje sekund av honom och hans lek, glada och positiva stunder! Tänk om man ändå fick ha dom betydligt fler år till 💗
Och det med att det inte går som planerat. Ja det får vi erfara om och om igen ibland. För vi hamnade där även nu när Lea skulle paras. Vi åkte till den tilltänkta hanen, progesteronet sa att det var rätt dag. Han sa att det var rätt dag, Lea sa att det var rätt dag. Men kemin mellan dom var inte den rätta. Så vad gör man när man står där, jo man har en reserv hane. Och då det inte blev valpar mellan Gizza och Biggie så bestämde vi att Biggie blev får reserv nr 1 istället för reserv nr 2. Sagt och gjort. Vi styrde om kosan och många mil gör man som uppfödare oftast galen som man är för att det ska bli rätt. Vi har ju inte all tid i världen på oss och man missar inte gärna ett löp när det ibland är 9-12 månader mellan ett löp... Åh ja tur hade vi iallafall att dessa två fann varandra! Vi hoppas nu innerligt att vi har turen med oss på vår sida denna gång och att det ska resultera i valpar. Vi tror minst lika mycket på denna kombination som plan nummer ett. En reservplan ska vara så gott som lika givande som plan nummer ett annars finns det inte mycket vits med att ha en reservplan. Så vi är oavsett väldigt nöjda med att det ialla fall blev lyckade parningar som vi nu hoppas ska resultera i valpar denna gången. 💕 Biggie och Lea!
Än fortsätter det komma massor av mail och vi hinner verkligen inte besvara alla mail vi får. Det är en blandad kompott av korta informationslösa mail och långa intressanta mail med ordentliga presentationer. Men tiden för att svara på alla den finns inte där, eller ja den räcker inte till helt enkelt. Ja, jag tror andra uppfödare verkligen kan känna igen sig i det vi skriver. Så jag hoppas att folk faktiskt läser på hemsidor och bloggar och förstår att vi inte kan ta emot alla dessa intresse mail vi får och kunna besvara alla heller för den delen hur mycket vi än vill.
Nu ska vi återigen fortsätta hålla tummarna för att Lea är dräktig, så håll gärna ni en tumme med för det är ni snälla! På återseende.
Nu ska vi återigen fortsätta hålla tummarna för att Lea är dräktig, så håll gärna ni en tumme med för det är ni snälla! På återseende.
RSS Feed
