Angelica körde och det var nog dem längsta timmarna och man tyckte det gick så långsamt! Under tiden vi satt i bilen ringde dem från flera olika organisationer som fått vårt inlägg delat. Man hade och var beredd att skicka ut sökhundar samt ville ha mer information om Gizmo och hur vi trodde att han skulle bete sig i vissa situationer. Man blir så himla rörd av allas engagemang bland människor man inte ens känner! Det var bla också en tjej som bor i området som tidigare lett flera sökinsatser efter bortsprungna hundar och hon gav en massa bra tips. Vi hade kontakt med Jenny som kom på plats rätt fort. Hennes andra samtal till oss var att hon hade sett honom i en buske men att han sedan sprungit åt andra hållet. Men ett hopp väcktes hos oss så klart, vi visste nu att han inte var så långt ifrån där han stuckit ifrån. Väl på plats så mötte vi så dem nya ägarna, så klart mycket ledsna, upprörda och skamsna. Dem berättade hur försiktigt dem öppnade upp bagageluckan, satte handen framför honom men hur kvick han var trots det och trots att bagageluckan bara öppnats lite lite granna...och vips iväg. En stor skräck för dem och hur skulle dem ringa och kunna säga detta till oss? Men jag är yttterst tacksam att dem tog sig mod till det! Vi tog filten som han suttit på i bilen och la in i en plastpåse, detta för om man skulle behöva gå ut med id hundar dagen efter, då kan de gå efter hans doft. Tyvärr hade vi inget annat från honom kvar med hans doft. Vi delade sedan på oss för att omringa det område som hans setts. Molly och Tequila var också med så klart. Även om dem inte är tränade så måste vi testa, dem är mer kloka än vi tror och Molly brukar jag skicka iväg efter hundarna när dem tar lite svängom och faktiskt vallar in dem. Vi tänkte att dem kanske också avger ljud och doft som han känner igen. Man sa åt Tequila sök Gizmo, var är Gizmo och kan lova att hennes nos gick och hon gick rakt emot där han hade setts tidigare, helt otroligt! Molly ja vi vågade inte släppa henne i okänt område och glömde ju linor så klart. Men hon är ju som hon är, hon lät som en brandsiren men säkert någon mening även med det! Tror absolut hon gjorde sig hörd och kände hans dofter, hon har en otroligt instinkt denna dam som jag är så otroligt stolt över!
Jag själv gick åt andra hållet och så skulle dem gå genom/runt skogen mot mig, lite för att ringa in området. Jag själv höll mig mer stilla så att han hade chansen att kunna lokalisera mina rop och lukter. Det var riktigt mörkt och regnet vräkte ner, inte det mest optimala väder. Jag hörde Mollys skall och ylningar, det kunde nog ingen missa i området. Man känner en sån frustration inombords och hjälplöshet. Men till slut ringde en tjej som jag pratat med, hon var också på plats och man hade sett honom springa mellan husen, där där jag var. Men jag såg honom inte.
Jag försökte ropa lite lugnt och prata så som jag alltid gjort, hunden måste känna att man är lugn och trygg fortfarande, inte stressad och orolig. Sedan ringer telefonen, det är Yvonne; Vi har honom, vi har honom!! Åh vilken lättnad!! Vi bestämmer att vi alla möts vid bilen där husse och matte står. Allas glädje är obeskrivlig när dem får beskedet. Till slut kommer dem gåendes med Gizmo och glädjen är obeskrivlig. Aldrig har jag nog kramat om någon så hårt!! Han var otroilgt stressad och pep, jag kramade om honom hårt och gav honom lite massage som jag gjort dem sista veckorna. Det var som om han berättat hur glad han var att återse oss och hur rädd han varit. Vi tackade alla och vårt kära Eurasiergäng blev inbjudna på lite kaffe och värme hos Gizmos ägare vilket var välbehövligt för alla. Det var skönt att alla fick prata av sig för usch vilken mardröm detta var för oss alla, men som tur var hade ett lyckligt slut! Gizmo hade sprungit förbi där jag var, rakt in i skogen mot dem andra, det var så mörkt ute och Jennifer såg en siluett av en hund på grusvägen precis famför dem. Han var lite tveksam en stund mot Jennifer innan han insåg att det faktiskt var hon och hon fick ta honom med godis klapp och kel. Det går aldrig att tvinga sig på en rädd och stressad hund. När han var kopplad och såg Tequila vart han mycket lycklig. Gizmo var helt i behåll men mycket blöt, trött och hungrig. Efter en stund gick han runt och nosade i lägenheten och till slut somnade han som en klocka. Men när vi skulle gå så blev han så klart orolig men nu var kopplet på så att matte och husse kunde hålla i honom när vi gick. Han har fått fantastiska fina människor som kommer ge honom massa kärlek och tid, han kommer så klart vara lite orolig de första dagarna, inte konstigt då detta blir hans andra flytt på tre veckors tid, men jag är övertygad om att detta kommer bli så bra till slut!
VILL YTTERLIGARE EN GÅNG RIKTA ETT STORT TACK TILL:
Er alla som delade vårt inlägg på FB!
Till er som ringde från olika sök organisationer!
Till Er alla som i området var med och hjälpte till att leta, hålla utkik!
Till mina döttrar Angelica, Jennifer, mina vänner Yvonne, Jenny och Matilda som alla hjälpte till att söka efter Gizmo!
Till Gizmos nya ägare, för att ni ringde oss, för att ni fanns där med oss hela tiden, för att ni öppnade ert hem för oss alla!
Har precis pratat med Gizmos matte som rapporterat att han och dem mår bra och efter händelsen igår och att han beter sig precis som vi förväntat oss. Men med deras lugn, trygghet och tid kommer det snart bli så bra!